Vecka 39 [ett år har gått och valet är över]

I förra veckan lovade jag att lämna ämnet Ernst för gott. Men det är inte så lätt när han ständigt dyker upp i alla de möjliga sammanhang. Nu senaste har han återigen allierat sig med begreppet konstrea. - men i det här fallet i Ikeas regi. Ikea låtsas vara både konstintresserade och folkliga när man säljer tex verk av kända svenska konstnärer som t ex Ernst Billgren för 1695:-, men hyckleriet är ganska genomskinligt då reproduktionerna säljs i en liten begränsad upplaga. Av det hela blir det bra reklam för Ikea men dålig reklam för konsten. Konsten reduceras till att bli en fyndvara - respektive ett spekuationsobjekt. Enligt Svd kunde man redan i onsdags köpa Billgrens "tavla" på Blocket.se för 25.000 kr. Snacka om värdestegring. Själv jobbar jag liksom i en annan divison.

Min senaste insats för konsten i det offentliga rummet skedde i en vallokal. Ja faktiskt. Galleri Bibb som ligger i Gröndals bibliotek och drivs av de lokala konstnärerna hade inför valet omvandlats till vallokal. Vi fick ha konsten kvar i gallerier, men den fick inte vara av politisk karaktär. Vad det nu kan vara. Ni känner igen mannen till höger – kunde HSB platsa på en tavla med opolitiskt konst.

Missuppfatta mig inte jag tycker att politik och konst hör ihop. Men inte konsten för politikens skull utan politken för konsten skull. På bilden nedan ser ni två Persson (som om inte en skulle räcka). Dom garvar rått åt: A.konstnären som i en sista desperat gest kastar sig ut i tomma intet. B. åt det sönderslagna folkhemmet som Persson tänker lämna för att bosätta sig på sin Herrgård, eller C. åt väljarna som har att välja mellan socialdemokrati och socialdemokrati light. (även herrarna Persson och Reinfeldt har sina likheter) Som vanligt har jag i skapandets ögonblick inte helt och hållet koll på vad jag är ute efter. När jag funderat ett tag på bildens innebörd kom jag på att den behövde textsättas. Ni får tänka er pratbubblorna som säger:

– Politisk konst?

– Nej men konstig politik! Ha Ha!

Men jag trodde att det skulle vara för politiskt så jag tog bort pratbubbulorna. I stället fick "konsthopparen" en pratbubbla. Där han precis innan den hårda konfrontationen med verkligheten heroiskt deklarerar att konsten är till för konsten skull.

Men jag var forfarande inte säker om bilden skulle godkännnas av valförättaren. Var den för politisk? Skulle han känna igen Persson? Och hur skulle han tolka bilden. Men jag tror inte han överhuvudaget såg konsten. Han såg den - men han betraktade den inte. Han jobb var att valförätta och inte att agera konstkritiker. De ska Fan vara konstnär. Inte minsta skandal får man ställla till med. Förövrigt har min blogg firat 1- års juibileum. Firande skedde i all stillhet framför datorskärmen. Livet går vidare. Trots allt!

Har du synpunkter hör av dig.