Vecka 40 [kris i konstnärsfrågan]

Bekännelser.
Jag är vit, lönnfet (*), medelålders, heterosexuell och av manligt kön. Allt detta ligger mig förstås i fatet. Dessutom är jag konstnär, vilket kan tyckas hippt, men bara om man är ung eller framgångsrik, annars framstår man som en riktig loser. Man får väl skylla på dålig karma. dålig uppfostran, dåligt omdöme eller på den dåliga svenska kulturpolitiken. När jag träffar okända människor på bjudningar brukar jag presentera mig som illustratör och formgivare. Det känns enklast så. Men pinsammast är kanske ändå att vara poet. Jag gjorde ett visitkort till en namnkunnig och uppburen poet –vad ska det stå på kortet undrade jag? Poet? – Är du inte klok: skriv författare.


De svenska bildkonstnärernas medellön är löjligt låg och man undrar hur de överhuvud taget överlever. De bildkonstnärer som arbetar som illuströrer tjänar förstås betydligt bättre. Men de måste å andra sidan alltid vara uppdragsgivaren till lags. De är inte fria, men kännar åtminstone pengar. Den "riktiga" konstnären är måhända fri men saknar ibland både inkomster och publik. Kanske är det som Janis Joplin sjunger i Me and Bobby McGee att "freedom is just another word for nothing left to lose".


Själv är jag har jag bestämt mig mot alla odds och mot bättre vetande, att göra mig ett namn som konstnär. Det är ju så dags när man hunnit bli över femtio. Det är inte så att jag inte ställt ut tidigare, men jag har aldrig rikitgt satsat på det utan mer sett mig som diversearbetare i bildbranchen. Jag har aldrig förstått mig på konstvärlden med dess oskrivna regler. Här omdagen träffade jag en trevlig och sympatisk gallerist som förklarade att även om konstnär visade upp spännade bilder för henner så skulle det inte hjälpa ifall konstnären i fråga tidigare ställt ut på "fel" galleri. Här kan man snacka om dålig karma – problemet var bara att när konstnären ställde ut på Gallri X han han ingen aning om just detta galleri var fel! Så här står man lönnfet, medelålders, heterosexuell etc och nu dessutom med dålig galleri-karma med sig i baggaget!


Hur skall de gå för vår wannabe-konstnär? Forstättnihng följer nästa vecka!


* Möjligen har jag inte alls fet, kansek lider jag av dysmorfofobi, dvs har jag en förvrängd kroppsuppfattning. Britt–Marie Toregard skönhetsoperatör har, enligt DN den 1/10, haft flera klagomål. Bla var den en ung tjej som anmält läkaren för, en som hon tyckte, misslyckad fettsugning. Att den var misslyckad håller doktor Toregard inte alls med om, utan menar i stället att patienten inte kan avgöra detta då hon lider av just dysmorfofobi. För mer stimulans i detta ämne kolla in "Nudes"

Har du synpunkter hör av dig.

Underrubrik: Bildkonstnärens socioekonomiska situation: Bohem, kulturarbetare eller fakir?!