Vecka 40 [en artikel ur Tecknaren]

I veckan har jag varit upptagen av collagets historia och har därför inte haft tid att skriva något ny bloggtext. Ni får hålla tillgoda med denna text ur det senaste numret av tidningen Tecknaren

Som illustratör och grafisk formgivare tar uppdragen nästan alltid avstamp i ord, en massa ord. Som behövs lättas upp! Nä så säger man inte – men ibland känns det så. Ord, ord, ord – it's only words sjunger Bee Gees tröstande med lena stämmor. Men jag vet att det är orden, språket, den verbaliserade tanken som är själva den samhälleliga och kulturella överordningen. Jag minns en debatt om läromedel en lärare som helt trosvisst slog fast att: kan man inte läsa och skriva kan man inte tänka. Sluta deppa, if you can't beat them, join them. Så numera betitlar jag mig också som skribent.


I konstvärlden där bilden borde stå i centrum breder också ordet ut sig och de språkliga filosofiska texterna blir allt längre och svårare att begripa. Ibland misstänker man att bildkonsten (bara) är illustrationer till det filosofiska konceptet. "Bara" därför att konsten antas vara sig själv nog, autonom. Bra konst sköter sig själv. "Med mitt verk 'Fractures' vill jag belysa det postkapitalitsika samhällets förståelse av den visuella koden i förhållande till dess symboliska utfästelser" skriver konsthären i katalogtexten.


Marcel Duchamp – han med pissoaren – menade att bildkonst utan cerebral och filosofisk underbyggnad bara är retningar på näthinnan. Retinala inflamationer, som han utryckte saken. I dag vet ingen vad konst är och det är väl därför man skriver så mycket, för att ta reda på det. En del menar dock att konst är konst är konst. Men mig lurar de inte!. Konststuderande skolas i dag in i att uttycka sig verbalt. Det är synd om de blivande bildkonstnärerna – det var ju inte författare eller filosofer de drömde om att bli. Men orden är viktiga eller rent av avgörande när man söker bidrag eller skriver imponerande katalogtexter. Som bildkonstnär har jag ett knepigt förhållande till ord. Ord och bild, eller ord eller bild.


Som illustratör arbetar jag alltid konceptuellt. Ofta är det något abstrakt som ska konkretiseras. Men som bildkonstnär – dvs när jag gör bilder utan uppdragsgivare – skiter jag i koncept och teori och det är först i efterhand jag försöker förstå mina bilder med hjälp av orden. Som illustratör är det ett nödvändigt nöje att arbeta utan ord.


Jag har alltid som illustratör satt en ära i att mina bilder ska var ordlösa. Inte för att jag saknar ord utan för att bilden ska hålla på sig och inte släppa inte ordormarna i bildens paradis. Ord är ord och bild är bild. Men på senare tid har jag fallit så lågt att jag börjar arbeta med ord till och i bilderna. Jag skäms en smula, men det är fan så mycket lättare att utrycka en del saker i ord.

Har du synpunkter hör av dig