Ordning och Oreda

- tankegods för kreativt och kritiskt tänkande i ett pedagogiskt sammanhang –
Inledningen på ett opublicerat manus.

Bakgrund


1.
Jag tror att om våra pedagoger lyckas i sin avsikt, jag menar om de kan få det därhän att barnen helt och hållet fostras under deras inflytande, så kommer vi aldrig mer att få någon riktigt stor man. Det brukbaraste i vårt liv har normalt ingen lärt oss. G. C. Lichtenberg Aforismer sid 199


2.

Han är lärare. Alltså en person som försöker lära andra något. Men vad? Och varför? Så dags att vara frågvis nu. Det borde han ha tänkt på innan han sökte sig till läraryrket. Frågorna är ändå pockande i all sin skenbara oskuldsfullhet. Han kunde väl likafullt ha frågat efter meningen med livet.

Han kastar ner sina tankar i den svarta anteckningsboken. Lite huller om buller får djupsinnigheter trängas med tidningsklipp och fåniga skämtteckningar. Han ritar en streckgubbe uppe i högra hörnet som försöker infånga bevingade frågetecken med en fjärilshov. En annan teckning föreställer en tortyrsäng där en plågoande försöker räta ut ett motsträvigt frågetecken. I en pratbubbla skriker frågetecknet: Jag vet inte, jag svär!! Plågoanden pekar på en bok som ligger på golvet och säger: Du har inte gjort din läxa!
 
I skolan sägs det att man lär för livet, men vilket liv!? Finns det olika? Kan man välja? You are what you eat – en slogan från 60-talet – antyder att om man enbart konsumerar fläsk så blir man till slut ett svin. Tänk om det är så att du är det du lär dig? You are what you read! Kan man välja? Man kan välja, krafsar läraren energiskt ner i boken, skriv upp det!! Existensiella funderingar av den här arten är i sanning irriterande för att inte säga genanta – frågeställningar som han, läraren borde lämnat bakom sig efter gymnasietiden och med varm hand vidarebefordrat till filosofer och konstnärer – men en del lär sig aldrig!

3
Stöd Vingelpetters framfart!
grafitti på Södermalm, Stockholm, tidigt sjuttiotal

4.
I vintras en isig dag gick jag till jobbet. Äntligen hade jag börjat acceptera att jag nog alltid haft en halvtaskig balans /.../ Och när jag gick där och njöt av lyxen att slippa cykla, blev jag omcyklad av en balansfantast. Min första tanke var: Hans bakhjul svänger ju ut åt sidorna precis som mitt – fast värre. Och min nästa: Tänk vad han lär sig. Genom att han redan hade så bra balans, genom att han vågar ta utsvängarna, lär han sig hela tiden mer och mer. Varje ny variation, varje ny parerad sladd förbättrar hans förmåga. Bodil Jönsson KK Stiftelsen Skrifter den 4:e basfärdigheten sid 10

Ur Ordning och Oreda av edvard derkert ©edvard derkert om ej annat angives info@dad.a.se

mainpage Next

XXX

mainpage next